Om världens historia
”Världens historia” kvalar lätt in för att vara världens sämsta historiska tidning. Jag insåg det i morse vid frukostbordet. Historia i kvällstidningsformat – kan det bli värre? Rubriker som : ”Stalin dolde sitt förflutna”, eller ”Pirater från Afrika tog slavar från Norr”. Att försöka förvandla händelser ur historien till överraskande sensationsjournalistik säger ju sig självt vara dömt att misslyckas. ”Hitler invaderar Polen!” Nähä, gjorde han. Är det sant? Så förvånad jag blir. ”Colombus upptäckte Amerika!” Jaså, verkligen. ”Gustav Vasa var kung i Sverige!” Fantastiskt! Vilket skarpsinne. Som om detta inte var nog handlar 80% av tidningen om krig i någon form och de resterande 20 % om stora upptäcktsfärder, alternativt stora uppfinningar. Gärna kryddar man alltsammans med några näpna historiska misstag för att illustera hur korkade, dumma och efterblivna våra stackars förfäder var. Tåg som inte kunde bromsa, makabra sätt att straffa folk, halvgulliga idéer om hur fortplantningen egentligen gick till. Jag avskyr den sortens historia. Den är motsatsen till hela mitt historieintresse. Frågan är om det ens är historia. Om man inte kan döpa om den sortens nutidsimperalism till något annat. Något som avslöjar hur sammanhangslöst, föga förankrat och ytligt det faktiskt är. Deras attityd mot historia och mot dåtidens människor och samhällen påminner nämligen stort om de brittiska imperalisternas attityd mot sina kolonier. Uppblåst och självhävdande. Sedan förstår jag inte fascinationen för kungar och krig. Har vi inte tröskat igenom den sortens historieskrivning tillräckligt mycket redan? Börjar det inte bli lite långtråkigt att ”avslöja” samma gamla sanningar och fakta om och om och om igen? Mitt uppsatsskrivande ger mig bara vatten på min kvarn. Det finns ett annat sätt att skriva historia, ett annat sätt att förhålla sig till historia: kort sagt: en annan slags historia. Förmodligen säger den mycket mer om livet förr än någonsin gamla enbenta kungar och misslyckade krig! Efterlyses härmed: en seriös populärhistorisk tidning som inte raljerar utan som har en ambition att förstå. Var finns den?
Bomber och granater! Håller med dig. Har tillbringat alltför många stunder på er toa med enda text (förutom schampoflaskor) att tillgå: denna erbarmeliga ”Världens historia”. Min favorittext (obs! ironi) är om Tutanchamos återfunna könsorgan…
Men en seriös historisk tidskrift som inte raljerar är väl inte populärvetenskaplig?
/den sociala krigshistorikern
He, he, nej det är ju klart. Inte som det ser ut nu i alla fall. (Populär historia skulle kunna bli det. Den har lite potential). Men varför ska det vara så förbannat omöjligt att vara tillgänglig (läs: populär) OCH seriös samtidigt. Måste verkligen det ena utesluta det andra? Är det inte lite rubbat på något sätt. De som är i facket och som har tid, lust och ork att läsa svårgenomträngliga texter ur Historisk tidskrift, de föräras en nyanserad och förnuftig historieskrivning. De som nu inte riktigt delar samma besatthet ska därför utestängas från all bra historieskrivning. Varför????