Den georgiska flottan
Söndag och nyss hemkommen från en trevlig bokcirkel. Men vi var lite få. Var håller ni andra hus???? Gick hem med Anja och Fredrik på en trevlig, välbehövlig promenad.
Sträckläste Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen” igår, ungefär hundra år efter alla andra. Det var länge sedan jag sträckläste en bok senast, men den bjöd liksom in till det. Enkel utan att vara banal, ganska korta kapitel och en historia som berörde. Dessutom blev det nu en bok mindre på min Att läsa snarast – lista som är obarmhärtigt lång och ständigt blir längre.
Annars läser jag mest historiska böcker. John Keagans ”Krig och kultur” som mest gör en förvirrad. Är karln så där skrämmande eurocentrisk och korkad på riktigt, eller låtsas han bara? Ibland är han dessutom riktigt bra, men jag vet inte om jag köper hans poänger. Han generaliserar tills han slår knut på sig själv vilket alltid väl är en risk med böcker som försöker spänna över enorma tidsperioder och komplexa sambandsförhållanden. Då är ”The Wooden world” av Nicholas Rodger (går under namnet ”den georgiska flottan” hos människor som tycker att mitt fanatiska intresse för sjömansliv börjat gå till överdrift) betydligt bättre och betydligt mer sansad även om den boken också har sina betänkligheter. Bland annat drivs Rodger av ett tvångsmässigt behov av att demonstrera att brittiska flottan under 1700-talet inte var ”a floating concentratioin camp” som ”alla andra” påstår. Den är hursomhelst intressant. Även om den välordnade brittiska marina världen är ganska annorlunda 1670-talets svenska flotta som ju inte var fullt så… välordnad. Ibland måste man ha något att jämföra med och ställa saker emot för att det ska bli begripligt.
I övrigt domineras livet av pjäs och Snooker-VM. Få av mina vänner tycks förstå detta med Snooker och jag tror att det krävs en tillvänjningsperiod på några turneringar eller så, för att man verkligen ska kunna ta det till sig. Men det är inte så stor skillnad på det här med snooker och poesi. Båda är precisionssporter som kräver oändligt tålamod. Jag gillar sådant som kräver tålamod. Det är ett tyst uppror mot den hysteriska uppskruvade tid vi lever i.
