Kulturhuvudstad???

Luftslottsbygget Umeå Kulturhuvudstad 2014 går vidare. Efter den något bittra, pessimistiska diskussionen över god hemmagjord pizza hos Maria för några dagar sedan är det höjden av ironi att Umeå plötsligt leder Kulturnyheternas omröstning om vilken svensk stad som ska aspirera på utmärkelsen. Jag är kluven. Om man ska se Kulturhuvustadsåret som ett slags Guds straff som bara kostar pengar och ger noll utdelning då har Umeå kommun gjort sig förtjänt av det. Det kan knappast finnas en kommun som är bättre på just den kombinationen än Umeå. Så arrangerar man gärna stora evenemang, släpar hit berömda artister, slår sig för bröstet och planerar badhus vid älven för femhundrafemtioelfte gången samtidigt som man med andra handen monterar ned det lokala kulturlivet och vänder ryggen åt de lokala kulturutövarna. Det är typiskt Umeå att det som staden verkligen är känt för – sin breda, livliga och nyskapande musikscen – har kommunen aldrig visat något intresse och aldrig stöttat på något som helst vis. Möjligen beror det på att en stor del av de ledande personerna inom kommunen suttit där alldeles för länge, varit ute på stan alldeles för lite och fortfarande lever i ett Umeå som det var före 1990-talet. Man verkar på fullt allvar tro att nya shoppinggallerior (stan har redan fyra stycken) ska sätta Umeå på kartan tillsammans med lite härligt exotisk samisk jojk emellanåt. En snygg förpackning är dessutom ofelbart alltid viktigare än innehållet. Det betyder att vanliga festivaler med tråkiga intetsägande namn som typ filmfestival, jazzfestival och kammarmusikfestival inte får något stöd medan en festival med det häftiga internationella namnet “Made” givetvis är kommunens gullegris. (Det betyder i och för sig inte att festivalen får pengar. Bara att kommunen gillar att skryta med den i kulturhuvustadssammanhang. Liksom så mycket annat.) Med detta trögfattade, fantasilösa, gråstensliknande kommunstyre är det ett under att det överhuvudtaget händer något i Umeå. Vilket det faktiskt gör för människor är outtröttligt kreativa och initiativrika (och tålmodiga och tjurskalliga, för vad man än gör kan man räkna med brist på pengar, lokaler och kommunens intresse). Umeå kommun förtjänar inte sådana kommuninvånare. Och man förtjänar definitivt inte äran i att bli Kulturhuvudstad, hur liten den äran än må vara.

(Kalmar har för övrigt dragit sig ur enligt den gamla hederliga goda Kalmardevisen: “De gå inte!”)